Varken jag eller Jasmine har en dator för tillfället.
Första skoldagen idag. Det var hemskt. Jag ska byta program, det har varit på lut länge. Nu fick jag det bekräftat av någon anledning.
Annars var allt bra!
Jimena kommer gå länge på dagis och jag funderar på en barnflicka de dagar jag kommer hem extra sent.
Mer tankar om det och mycket annat när det blir lite tid över. =)

Minnen. Har ni tänkt på att vi hela tiden bildar nya, bra och dåliga. Som de säger; De bästa minnena har man tillsammans. Det tycker jag är sant. Jag har så många underbara minnen tillsammans med många personer, med Jasmine, med Jimena, med Simon, med gamla vänner, med mamma och pappa. Vissa minnen vet jag att jag aldrig kommer att glömma och det intressanta är att det behöver inte vara något stort, som när Jimena började gå eller när jag fick min första häst, utan det kan vara den där blomman jag plockade när jag var liten, eller maten som smakade extra gott en helt vanlig dag. Vad är det som gör att vi minns vissa obetydliga saker så bra och vissa mer betydande saker mindre bra ibland?

Dagen har varit fullspäckad från början till slut. Det är Simons vecka så jag har inte Jimena, istället åkte jag till örebro där jag mötte upp Jasmine och Joline. Vi har gått på stan och haft trevligt. Joline är jätteduktig och verkar tycka att det är jätteintressant att åka runt i örebro och titta på allt som händer hela tiden. När Jasmine skulle hem passade jag på att träffa en vän, Linda, vi fikade och kollade på film. Hon hade dessutom köpt en jättesnygg LG-mobil och jag blev väldigt sugen på att köpa en likadan. Dock får det vänta upptäckte jag, när jag kom hem och upptäckte att jag fått en räkning som var hiskeligt dyr. Nu ligger jag med laptopen i knät och ska aldeles strax sova. Jag orkar inte vara uppe så länge på kvällarna längre, det blir en jobbig omställning från de veckorna då jag har Jimena eftersom att jag då lägger mig tidigt för att orka med morgonen. Hon går upp mellan fem och sex numera. Därför är det nu dags att sova igen, jag orkar inte hålla ögonen öppna. Fast jag borde försöka ställa om mig på något sätt, sena kvällar och tidiga morgnar kommer bli ultimatum i Spanien med Jasmine! Jag längtar.

DE BÄSTA MINNENA HAR MAN TILLSAMMANS
JAS´NJOS

Godkväll på er!
Idag har det varit fullt ös hela dagen. Från ca åtta i  morse har Jimena, Joline och jag och Jasmine varit ute. Klockan halc fem var vi hemma, blöta, kalla och less på den svenska sommaren. Vi hade alla fyra klätt oss för sommarväder i morse, det var blå himmel och inga moln och ingen av oss förväntade sig att det två timmar senare skulle vara 14 grader och spöregn. Men dagen till ära var vi hurtiga och var ute och hade ändå väldigt trevligt. Väl hemma var ungarna mycket trötta och hungriga, så var mammorna!
Nu sover barnen i min lägenhet och jag och Jasmine ska just äta, vi har lagat trerätters och lyxat till det till oss ikväll.

Det  är 14 dagar kvar idag - tills vi åker till Spanien! Jag och Jasmine anländer till Alicante och stannar där i tio dagar. Det ska bli alldeles underbart. Barnen ska inte med så vi kommer få mycket tid för bara oss att sola, bada, shoppa, roa oss, upptäcka och ha hur kul som helst! Jag kommer få abstinens efter Jimena, det kommer verkligen bli jobbigt men jag får försöka uppehålla mig med så mycket att jag inte hinner tänka så mycket på hemma, hur nu det ska gå till! Det är dessutom första gången jag är mer "utomlands" än Norge! Så det är jättespännande. Det kommer att komma hur mycket kort som helst som jag kommer att lägga upp.



Nu är det matdags!
Ha en underbar helg, CIAO!

Det har regnat konstant från klockan sex i morse, utan ett enda uppehåll. Jasmine och jag har bestämt oss för att se tre filmer i rad ikväll och smälla i oss en tjock godispåse. Vi strejkar vädret!
Simon har Jimena den här veckan och jag har ännu inte träffat henne, jag saknar henne sjukt mycket och just idag hade jag helst av allt bara velat mysa och leka med henne precis hela tiden. Visserligen värker mitt huvud som en tickande bomb, eftersom att det hänger åska i luften idag.
Nu är det dags att ta tjuren vid hornen och stiga ut i regnet med Jasmine och Joline och knalla ner till stan.
Kram på er!

Nu sitter jag på mammas altan, känner doften av kaprifol och kvällsvindarna börjar bli lite ruggiga, så jag ska snart gå in. Jimena sover gott som ingen annan, vi har hållt i gång hela dagen med bad, lek och bus. Först var vi nere på Blåsut med Jasmine och Joline och där badade de och lekte i lekparken jättemycket, båda barnen tyckte det var urkul men var nog ganska trötta när vi gick hemmåt. Hemma blev det lite småkaosartat när Jollis bajsade på golvet och Jimena blev arg för att hon inte fick gå till leksakerna, men vad hör det inte sommaren till med lite kaos! På kvällen åkte vi till mamma och här har vi druckigt saft och busat på gården. Jimena, jag och morbror har hjulat och "galopperat" på gräsmattan och Jimena har lärt sig säga "koppetikoppetikopp" Det sa alltid min morfar när jag red på hans knä när jag var liten. Hjula kan hon förståss inte, men jag kan och Alexander håller på att lära sig och Jimena hakar på med frisk anda!

Nu ska jag gå in, göra mig en god kopp te och språka lite med min kära mor.

Det är helt otroligt väder ute och jag försöker utnyttja varenda sekund. Idag börjar min Jimena-vecka så vid tolv ska jag hämta henne och då går vi och Jasmine och Jollis ner till stranden och tillbringar dagen där. Första doppet tog jag för några dagar sedan tillsammans med Ankan i Ramsjön, det var iskallt, men uppfriskande och härligt! Idag blir det väl till att plaska i med Jimena och stålsätta sig för plask och skvätt. Jag har saknat Jimena otroligt mycket hela veckan, det är svårt att vara utan henne. Visst träffas vi minst en gång i veckan för att hålla kontakten i god form och för att träffa Jimena även då en av oss inte har henne, saknaden är stor ändå och hon lämnar ett stort stort tomrum när hon är borta. Jag försöker hantera situationen genom att göra mycket aktiviteter och umgås med människor jag tycker om, som får mig att tänka lite på annat. Det funkar bra, men snacka om att mamma-nerverna är på helspänn jämt! Går jag in i en affär och hör ett barn skrika eller skratta, då vänder jag på mig snabbt som katten av ren reflex innan jag kommer ihåg att, Jimena är hos pappa, du kan slappna av.
Det blir inte så mycket uppdatering här på bloggen, dels har vi inget internet, dels har jag inte tid riktigt att sitta vid datorn just nu. Så är läget. Internet har vi beställt men det har inte kommigt ännu.

Joline sover och Jasmine sitter ute i solen och päser, nu ska jag göra henne sällskap och försöka slappna av lite innan min älskade vildbatting tar sin plats!

Nu kör jag på igen, jag vill ha ny design och jag ska ge er min nya vinkel på livet.
Jag och Simon har separerat. Jag bor ihop med Jasmine och Joline, men flyttar snart därifrån för att bo vägg i vägg med min allra bästa vän, jag skrev hyreskontrakt igår och idag tapetseras det för fullt.
Jag vill be er alla om ursäkt för att jag aldrig skrev vad som hände, men jag kände att jag inte hade någon energi kvar till att ge bloggen just då så den blev lämnat utanför mitt liv en stund. Våran separation gick fort och blev intensiv och jobbig. Vi separerade av den anledningen att vi, kanske mest jag, inte längre hade något kvar att ge Simon, hur mycket jag än försökte. Och försökte gjorde jag! Jag gav allt för att få våran tillvaro så bra som möjligt och allt funkade perfekt, men kärleken försvann gradvis. Jag hade då ett val att fortsätta leva ihop med Simon, välja kärnfamiljen, ljuga för Simon och bli en olycklig och irriterad mamma, eller att vara öppen och ärlig mot Simon, lämna honom och bli en ensamstående mamma, låta Jimena få en splittrad familj, men två lyckliga föräldrar som kunde ge henne all sin energi utan några hinder i vägen. Jag valde det sistnämnda. Min dotter ska inte få växa upp i en familj där man inte är lycklig, där jag inte kan ge allt till varken henne eller Simon, det är inte rättvist. Kärleken är så viktig och ett kärlekslöst förhållande finns det inget värde på. Det finns såklart så många många sidor som Simon har som jag älskar, det fanns ju en anledning till att jag frpn första början valde att vara tillsammans med honom, att förlova mig med honom och att skaffa barn ihop med honom. Tyvärr var jag nog för ung för att veta vad jag vill få ut av livet och vad jag behöver för att lyckas med det. Simon också, för han behöver ha en kvinna som är lite annorlunda mot mig, någon som kan acceptera honom och inte försöka förändra honom till det hon vill ha, för det var vad jag kom på att jag höll på att göra. Vi var båda medvetna om det här en tid innan separationen var ett faktum och vi pusslade och försökte vårat bästa med varandra. Det räckte inte. När jag nu ser tillbaka på då och sedan ser på nuet så ser jag två helt olika personer i mig. Jag är den bättre nu. Jag är en bättre vän, en bättre mamma och en bättre människa och det är inte Simons fel att jag inte var det då, det var helt upp till mig. Jag och Simon är jättebra vänner och allt funkar perfekt, idag var vi med Jimena och handlade skor till henne, Simon betalade och det blev ett par jättesöta sandaler till sommaren. Vi har Jimena varannan vecka och vi ser till att träffas minst två gånger varje vecka tillsammans alla tre för att låta Jimena få den bästa möjliga situationen.

Vill ni veta mera får ni fråga, ni kan maila eller skriva kommentar.
[email protected]

Just nu känns mitt liv underbart, men också väldigt kaosartat! Jag har kontakt med socialen för att kunna försörja mig själv och Jimena och det är inte så lätt att tas med dem. Det blir inget körkort för mig i höst som jag hade räknat med eftersom att jag måste ha de pengarna från sommarjobbet jag hade tänkt att använda till kortet att försörja oss på. Men jag har en fin lägenhet precis bredvid Jasmine, mina två katter och Skrammel väntar för övrigt barn till september. Är det någon som är sugen påen kattunge så hojta till!
Framför oss väntar en underbar sommar, förhoppningsvis varm. Jag, Jasmine, Joline och Jimena.

Jasmine har varit min stöttepelare under hela den här perioden, hon har gråtigt med mig, muntrat upp mig, peppat mig, förstått mig och alltid varit där för mig. Hon har alltid simmat på botten med mig för att sedan ta upp mig till ytan och jag älskar denna vännen så otroligt mycket för det och för att hon är just Hon. <3

Är det dags nu, kanske. Att börja blogga igen. Jag tror det! Jag har sista månaden kvar i skolan och det är dags att sätta igång med det sista i räserfart, så det blir nog ganska glest, men jag kommer iallafall att uppdatera här.

Just nu ska vi äta mat, så jag ska skriva ett inlägg, lite senare idag. Det har vart en underbar dag med sol och värme, precis som första maj ska va´ =)