Ljumna kvällsvindar

Nu sitter jag på mammas altan, känner doften av kaprifol och kvällsvindarna börjar bli lite ruggiga, så jag ska snart gå in. Jimena sover gott som ingen annan, vi har hållt i gång hela dagen med bad, lek och bus. Först var vi nere på Blåsut med Jasmine och Joline och där badade de och lekte i lekparken jättemycket, båda barnen tyckte det var urkul men var nog ganska trötta när vi gick hemmåt. Hemma blev det lite småkaosartat när Jollis bajsade på golvet och Jimena blev arg för att hon inte fick gå till leksakerna, men vad hör det inte sommaren till med lite kaos! På kvällen åkte vi till mamma och här har vi druckigt saft och busat på gården. Jimena, jag och morbror har hjulat och "galopperat" på gräsmattan och Jimena har lärt sig säga "koppetikoppetikopp" Det sa alltid min morfar när jag red på hans knä när jag var liten. Hjula kan hon förståss inte, men jag kan och Alexander håller på att lära sig och Jimena hakar på med frisk anda!

Nu ska jag gå in, göra mig en god kopp te och språka lite med min kära mor.




Sunny Days!

Det är helt otroligt väder ute och jag försöker utnyttja varenda sekund. Idag börjar min Jimena-vecka så vid tolv ska jag hämta henne och då går vi och Jasmine och Jollis ner till stranden och tillbringar dagen där. Första doppet tog jag för några dagar sedan tillsammans med Ankan i Ramsjön, det var iskallt, men uppfriskande och härligt! Idag blir det väl till att plaska i med Jimena och stålsätta sig för plask och skvätt. Jag har saknat Jimena otroligt mycket hela veckan, det är svårt att vara utan henne. Visst träffas vi minst en gång i veckan för att hålla kontakten i god form och för att träffa Jimena även då en av oss inte har henne, saknaden är stor ändå och hon lämnar ett stort stort tomrum när hon är borta. Jag försöker hantera situationen genom att göra mycket aktiviteter och umgås med människor jag tycker om, som får mig att tänka lite på annat. Det funkar bra, men snacka om att mamma-nerverna är på helspänn jämt! Går jag in i en affär och hör ett barn skrika eller skratta, då vänder jag på mig snabbt som katten av ren reflex innan jag kommer ihåg att, Jimena är hos pappa, du kan slappna av.
Det blir inte så mycket uppdatering här på bloggen, dels har vi inget internet, dels har jag inte tid riktigt att sitta vid datorn just nu. Så är läget. Internet har vi beställt men det har inte kommigt ännu.

Joline sover och Jasmine sitter ute i solen och päser, nu ska jag göra henne sällskap och försöka slappna av lite innan min älskade vildbatting tar sin plats!

GODFÖRMIDDAG! =)

Jasmine och jag har suttigt uppe hela natten och pluggat psykologi och samhällskunskap. Vi har svurit över uppgifterna, ömsom skrattad hysteriskt åt helt meningslösa saker. Det gav bra resultat för oss båda. IDag fick jag dessutom mail från våran psykologilärare Berit som skrev att vårat arbete var hur bra somhelst. Självklart var det det, det är ju faktiskt Jas´nJos! Vi är oslagbara och har kanske lite för höga tankar om oss själva då och då.
Nu sitter jag på komvux oxh förtsätter plugga, jag fick iallafall sova 3,5 timme inatt, i soffan hos Linda med kläderna på, och det räcker gott och väl.

Min lägenhet är nytapetserad och klar och jag har både kontrakt, nyckel och hyresavi i hand. Tyvärr är det ju faktiskt så att jag kommer att gå på försörjningsstöd från socialförvaltningen och det diskuteras just nu huruvida jag kommer att få det eller inte eftersom att min mamma igentligen är försörjningsskyldig till mig tills jag har gått ut gymnasiet. Så snart ska jag få en tid då jag får gå och prata med ungdomsförvaltningen och så ska de bedömma min situation. De har att göra med någon som är envis och viljestark..

Veckan med Jimena har varit intensiv. Det har varit lite jobbigt för henne, de två senaste veckorna har vi börjat märka av att separationen är jobbig för henne. Hon blir gnällig, ibland svårsövd och rast-och håglös. Det gör så ont i mig att se det och det är samtidigt jättesvårt att vara den perfekta mamman när jag inte själv är ritkigt i balans än. Men jag ger allt av mig till henne, hon är min lilla juvel.

Det här vädret har jag tänkt på och tillsammans med Jasmine har jag förbannat det svenska vädret! Nu i Juni har det både haglat och varit jättekallt, ömsom varmt, men majoritetsmässigt kallt. Haglet tog priset, det var så hårt att jag fick huka mig och ta alla hagel på ryggen, med luvan uppe på huvudet i högsta hugg. Väntar fortfarande på sommaren..

Natten till igår tältade jag och Jasmine vid finnsjöstrand i Järnboås. Klockan åtta på kvällen kom vi på att det var det vi skulle göra, så vi styrde ihop allt vi behövde och begav oss dit. Båda var barnlediga och när allt var uppsatt och klart satt vi framför våran mysiga lägereld, grillade korv och sjöng sånger som "Maria går på vägen" och "Fredrik åkare" Natten var riktigt kall, men det var mysigt ändå och sjön var helt otroligt vacker med rullande vit dimma på.


Tillbaka till psykologin!



Härliga Fredag

Här sitter jag med Gastons laptop och Jasmine och Nicole på komvux, som vanligt. Jasmine och jag skriver äntligen ut vårat långa psykologiarbete. Det är jätteskönt att ha fått det gjort, sent omsider.
Inatt sov jag och Jimena hos mamma och Reijo, Menan och jag tog bussen dit och eftersom att det var jättelänge sedan Jimena åkte buss sist så tyckte hon att det var urspännande den här gången, lite läskigt också såklart.
Förra helgen var jag på bröllop, då var det Simons vecka så jag var kvar hela natten. Det var min syster Josefin och hennes man John. Hon är min plastsyster, därav samma namn, men jag ser henne som min riktiga syster. De var jättefina och det var ett jättelyckat bröllop och en jättelyckad bröllopsfest, så grattis till dem!

Ikväll blir jag alldeles själv hemma. Jasmine sover hos sin mor och jag och Jimena fick inte plats. Jag ska passa på att njuta av den tiden och laga vitlöksbröd och läsa en bra bok. Tyskungen av Camilla Läckberg håller jag på att läsa nu.

Jag har nyss varit hos tandläkaren, lagat ett hål i underkäken. Så nu känns det som att jag har en golfklubba instoppad i halva munnen, det är hemskt! Jag kan varken prata eller hålla reda på all saliv. Usch!

Nu är det dags för lite mera plugg igen..

Jag och mina två halvsyskon på bröllopet i Lördags!


Bloggen igång igen

Nu kör jag på igen, jag vill ha ny design och jag ska ge er min nya vinkel på livet.
Jag och Simon har separerat. Jag bor ihop med Jasmine och Joline, men flyttar snart därifrån för att bo vägg i vägg med min allra bästa vän, jag skrev hyreskontrakt igår och idag tapetseras det för fullt.
Jag vill be er alla om ursäkt för att jag aldrig skrev vad som hände, men jag kände att jag inte hade någon energi kvar till att ge bloggen just då så den blev lämnat utanför mitt liv en stund. Våran separation gick fort och blev intensiv och jobbig. Vi separerade av den anledningen att vi, kanske mest jag, inte längre hade något kvar att ge Simon, hur mycket jag än försökte. Och försökte gjorde jag! Jag gav allt för att få våran tillvaro så bra som möjligt och allt funkade perfekt, men kärleken försvann gradvis. Jag hade då ett val att fortsätta leva ihop med Simon, välja kärnfamiljen, ljuga för Simon och bli en olycklig och irriterad mamma, eller att vara öppen och ärlig mot Simon, lämna honom och bli en ensamstående mamma, låta Jimena få en splittrad familj, men två lyckliga föräldrar som kunde ge henne all sin energi utan några hinder i vägen. Jag valde det sistnämnda. Min dotter ska inte få växa upp i en familj där man inte är lycklig, där jag inte kan ge allt till varken henne eller Simon, det är inte rättvist. Kärleken är så viktig och ett kärlekslöst förhållande finns det inget värde på. Det finns såklart så många många sidor som Simon har som jag älskar, det fanns ju en anledning till att jag frpn första början valde att vara tillsammans med honom, att förlova mig med honom och att skaffa barn ihop med honom. Tyvärr var jag nog för ung för att veta vad jag vill få ut av livet och vad jag behöver för att lyckas med det. Simon också, för han behöver ha en kvinna som är lite annorlunda mot mig, någon som kan acceptera honom och inte försöka förändra honom till det hon vill ha, för det var vad jag kom på att jag höll på att göra. Vi var båda medvetna om det här en tid innan separationen var ett faktum och vi pusslade och försökte vårat bästa med varandra. Det räckte inte. När jag nu ser tillbaka på då och sedan ser på nuet så ser jag två helt olika personer i mig. Jag är den bättre nu. Jag är en bättre vän, en bättre mamma och en bättre människa och det är inte Simons fel att jag inte var det då, det var helt upp till mig. Jag och Simon är jättebra vänner och allt funkar perfekt, idag var vi med Jimena och handlade skor till henne, Simon betalade och det blev ett par jättesöta sandaler till sommaren. Vi har Jimena varannan vecka och vi ser till att träffas minst två gånger varje vecka tillsammans alla tre för att låta Jimena få den bästa möjliga situationen.

Vill ni veta mera får ni fråga, ni kan maila eller skriva kommentar.
[email protected]

Just nu känns mitt liv underbart, men också väldigt kaosartat! Jag har kontakt med socialen för att kunna försörja mig själv och Jimena och det är inte så lätt att tas med dem. Det blir inget körkort för mig i höst som jag hade räknat med eftersom att jag måste ha de pengarna från sommarjobbet jag hade tänkt att använda till kortet att försörja oss på. Men jag har en fin lägenhet precis bredvid Jasmine, mina två katter och Skrammel väntar för övrigt barn till september. Är det någon som är sugen påen kattunge så hojta till!
Framför oss väntar en underbar sommar, förhoppningsvis varm. Jag, Jasmine, Joline och Jimena.

Jasmine har varit min stöttepelare under hela den här perioden, hon har gråtigt med mig, muntrat upp mig, peppat mig, förstått mig och alltid varit där för mig. Hon har alltid simmat på botten med mig för att sedan ta upp mig till ytan och jag älskar denna vännen så otroligt mycket för det och för att hon är just Hon. <3


RSS 2.0