Diskutera hejvilt!
Skrivet av Tobias Lindqvist
2008-apr-02
I Australien har ett par stämt en klinik sedan kvinnan fött en son trots att de speciellt bad om att hon skulle injiceras med ett flickembryo. Anledningen till att de ville ha en dotter istället för en son var att kvinnan led av en blodsjukdom där risken tydligen är större att fört eventuella söner att ärva sjukdomen än för döttrar. Nu har det också visat sig att sonen fått mammans sjukdom, så föräldrarna valde att stämma kliniken.
En tanke som alltid slår mig i sådana här fall är hur långt man som förälder ska kunna "välja" sina barn innan det blir oetiskt. I det här fallet känns det väl ändå som att man ska kunna välja, eftersom det finns risk för allvarliga sjukdomar. Liksom att jag också tycker att det är okej med att abortera ett foster som har extremt allvarliga sjukdomar eller handikapp, som kanske inte kommer kunna få ett drägligt liv.
Det stor problemet är väl istället var man ska dra en gräns! När är det "rätt" med sådana här beslut? Är det etiskt att abortera ett foster med Downs syndrom till exempel? I grunden tycker jag det ska vara upp till föräldrarna att avgöra i de flesta fall. Det som däremot känns riktigt osmakligt är när man börjar kunna välja ögonfärg, hårfärg och gener för barnet. Att man ska kunna forma sitt barn utefter eget tycke och smak - då är gränsen definitivt passerad. Detsamma tycker jag gäller att få välja kön, om det inte finns själ som talar för ett visst kön eller vissa gener till exempel...
Men normalt ska väl alla barn vara lika mycket välkomna och önskvärda! Det känns märkligt när man ska börja kunna forma någon sorts "idealbarn" och man inte ska vara välkommen till världen på grund av sin ögonfärg...
På ett sätt fel att stämma kliniken. Det hade ändå inte vart en garanti att om de fått en dotter att hon inte skulle fått blodsjukdomen, bara en mindre chans. Om hon hade fått klartecken att hon skulle få flickembryot men inte fått det är det kanske mer rätt att stämma kliniken. Men man älskar ju sitt barn oavsett om den bär på en blodsjukdom ?
Förövrigt tycker jag det är bra med fri abort, det som är sjukt är väll isådanfall om man väljer bort ett barn pga. kön eller nått sånt fånigt.
Gud vilken svår fråga att ta ställning till. Känner både för och emot. Jag ska tänka på saken och återkomma med min åsikt.
Nu bor jag i England, här gör man speciella UL i vecka
13 bara för att kolla Downs risken. Jag har båda gångerna jag varit gravid testats och varit negativ (inte 100% säkert, men inte många tester är) så jag har inte behövt gå vidare men vi har pratat om det och hade jag varit Downs positiv första graviditeten hade vi behållit barnet, men inte om jag varit positiv andra ggn. Vi tyckte inte det hade varit rättvist mot vår dotter.
Allvarliga sjukdommar, jag hade nog haft samma åsikt, hade det varit första graviditeten OK, andra inte, inte rättvist för existerande barnet.
Hur kan man säga att det inte hade "varit rättvist mot vår dotter?" Jag är själv storasyster till två underbara systrar varav en har downs syndrom. Jag kan säga att hon är min absoluta livsgnista här i livet, hon är en helt underbar människa och jag skulle inte byta bort det mot allt i världen.
Jag älskar henne högt och min högsta önskan i livet är att hon ska få ett värdigt liv trots alla fördomar och sånt som finns.
Jag personligen tycker att abort är bra att det finns, men man ska inte behöva göra det om det inte är i yttersta nödfall, jag är själv 15 år och blev gravid när jag var 14, jag åt p-piller och allt, men ändå hände det. Pappan till barnet super och knarkar och skulle inte ha brytt sej ett skit,. Jag hade inte klarat det ansvaret själv, det hade bara blivit synd om lilla barnet, och jag vill gå vidare, skaffa jobb allt sånt:) och kunna ge mina kommande barn en bra uppväxt, det hade jag inte kunnat som 14-åring. Vi bor själv i en förort. och jag vet hur svårt det kan vara att hålla sej borta från droger, knark krimminalitet - allt, jag håller mej i allafall borta och sköter mej. men ni ska alla veta en sak, aborten kommer ta hela livet att bearbeta, och hade barnet haft en normal ansvarsfull, trygg pappa så hade jag utan tvekan behållt barnet. UNGA MAMMOR STÅ PÅ ER !!!
