JosieJoos

Dags att svara på lite frågor som ni ställt, fortsätt fråga, jag tycker det är jättekul att ni intresserar er =)

Gör stygnen ont?

Jag kände inte mina stygn, de ömmade pyttelite när jag tog på dem bara, men i slutet så var det ett utav dem som satt kvar lite längre, det ville inte lossna, så det blev lite inflamerat och då gjorde det ont ibland när jag satt. (Stygnet ramlade av kort efter de andra.)

 

Hur hittade du och Simon tillbaka till varandra efter att ni gått skilda vägar under sommaren?

Det är en fråga jag inte går in i detalj på, eftersom att det är ett mysigt, men privat minne. Men vi hittade tillbaka till varandra innan Jimena kom och pratade ut om och löste allt som fanns mellan oss. Vi kan helt enkelt inte vara ifrån varandra! <3

Tog ni reda på könet innan?

Ja, det gjorde vi och det de sa att det var (en tjej) stämde ju så bra så =)

Hur gamla är dina syskon?

Rikard, 34 eller 36 (kommer inte ihåg om han är född 72 eller 74)

Henrik, 29

Caroline, 26

Per, 22

Maja, 12

Alexander, 9

Mina bonussyskons ålder håller jag inte koll på, men jag tror iallafall att Josefin är 27 i år.

 

Vad skulle du säga till dem som har förlossningsskräck?

Eftersom att jag var med om en störtförlossning och själv aldrig har haft någon förlossningsskräck så har jag inte så mycket att säga, mer än det jag själv upplevde och det jag tror kan vara bra.
Fast att det gick så fort och gjorde så ont så var det helt otroligt underbart! Om jag själv skulle ha förlossningsskräck så skulle jag försöka läsa mycket förlossningsberättelser, många olika. Kanske be andra i min närhet berätta deras upplevelser under förlossning, för att få ett brett vetande i hur det kan vara. Att alltid ha i åtanke att det aldrig blir likadant och att det kan gå både bra och dåligt, men också att vården i dag är oerhört bra, Sverige är ett land där de bästa finns, och smärtan man upplever är bara för en stund eller några timmar, tänk positivt!
Om jag minns rätt så är det ungefär 1% eller 4% av alla kvinnor som spricker ända bak till ringmuskeln, det är OERHÖRT LITE. 80% Av alla kvinnor spricker något och vanliga ?spräckningar? är inget att tala om, för det känner man inte.
Skriv en förlossningsplan/önskelista och förklara hur du känner för både barnmorska och de som står dig nära och skriv det i förlossingsplanen förstås. Kolla upp möjliga smärtlindringar, läs noga om dem och känn efter vad DU vill. Vill du bara ha EN människa som förlöser dig så säg det! Och har du svårt att göra det själv så be den som står bredvid dig att göra det. Jag tror att när du väl är igång så försvinner skräcken, du hinner inte tänka på den då, utan bara på din älskade lilla bebbe som är påväg att alända till världen.
Jag var bara lycklig under Jimenas förlossning, det gjorde satans ont, men jag var taggad hela tiden och längtade i varje krystning efter att hon skulle komma ut.
Kom alltid ihåg att förlossningssmärtan är en POSITIV smärta. Jag trode det var bullshit innan jag födde, att man skulle kunna vara positiv när man väl var där, men se, där hade jag helt fel. Självklart reagerar alla inte som jag, som bara var lycklig. Se på jasmine tex, som ville ha snitt när halva huvudet redan var ute och tyckte att Joline kunde vänta med att komma ut, men vet ni vad, hon var ända otroligt lycklig, för det är bara just i stunden som man beter sig konstigt. Det kan bli riktigt interesant för den som är bredvid dig!

 

Hur mycket gick du upp när du väntade Jimena?

Jag gick upp runt 18 kilo, vilket var helt okej. Jag kände mig inte ful och tjock, men jag längtade efter en platt mage igen och hoppades att jag skulle lyckas gå ner det som skulle återstå efter att Jimena var ute.

 

Har du fått bristningar och sådant nu efter graviditeten?

Ja, jag fick bristningar på brösten och låren/rumpan under graviditeten, de blev inte värre efteråt, men de sitter där och det är hemskt. Det tar år innan de bleknar och jag tycker att det är jättejobbigt. Jag är ju bara 17 år! MEN jag ångrar absolut ingenting, det är bara svårt att trivas i sig själv igen.

 

Sprack du eller något vid förlossningen?

Ja, jag sprack. Eftersom att det gick så fort sprack jag både uppåt och neråt och innuti, men inte speciellt mycket, det blev några styngn som försvann efter ca 2-2½ vecka och nu känns ingenting efter dem.